2013-02-20

Loppisnederlag och vänskapsvinster. Och sånt.

Det är inte alltid jag hittar något att köpa när jag går på loppis, men jag brukar försöka att få med mig något i alla fall. En kudde från 50-talet blev en ta-tillvara-på-utmaning. Materialet är av mycket god kvalitet och mönstret består av rosor och taggar. I mina ögon bör det vara en stor designer som ligger bakom mönstret. Som alltid är det spännande att ta reda på vad jag har köpt. Och intressant att försöka fräscha upp.

Och lite gammalt hederligt hyllpapper kan säkert komma till användning snart. Tomhänt vill jag inte lämna en loppis!

En skamfilad burk från Cloetta, som det åtminstone i början av 1970-talet låg karameller i kan också få följa med om jag är på humör för det.

Med tanke på hur mycket jag köper tycker jag att det är underligt att vi fortfarande får plats. Men, jag tror att svaret är att vi faktiskt har blivit av med ganska mycket ny skit, skridskor och kläder i fel storlek och sånt.  Ut med det nya och in med det gamla!

Och, det är verkligen helt fantastiskt att mina vänner ofta tänker ungefär likadant, fast tvärtom. Ja, det är underligt att de lämnar så fina gamla saker till mig, ibland i utbyte mot annat. Men det är bra. Alla vinner. Och ett slitet gammalt örngott för den ene, visade sig vara ett spännande mysterium för den andra. Föga anade vännen att det var Inez Svenssons Camelot från 1965 som de skulle slänga.


Och inte heller visste de att en av böckerna vi fick var en av mina riktiga favoritböcker från när jag var liten. Nu har vi bytt kunskap och minnen också, det har faktiskt fört oss närmre varandra. Tänk att vi både älskade denna enkla bok!

Lite gammal skit för den ena människan, men mycket fin skit för en del av mänskligheten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Din mening ger mig mening! En rad gör mig glad! Tackelitack! :-)

Kanske gillar du:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...