Dessutom ska de mönstren och färgerna falla mig i smaken. Så nu har jag "investerat i" Unikko från Maritextil.
Men nu är köket ännu grönare och skönare, så det får det vara värt! Och jag tror att skiten de säljer på Jysk, Ullared och sådana ställen kostar lika mycket?
När jag träffade en fin tygvän igår visade hon mig en del av sina skatter, bland annat den ovan. Hon hade fyndat den relativt billigt, men visste inte säkert varför det stod Maija Isola Tamara Printex i stadkanten. Det visste jag! Redan dagen efter att jag yppade min dröm om att hitta Printex för en annan vän fick jag se ett med egna ögon. Och ännu bättre, ägarinnan till detta tyg var vänlig nog att klippa av en bit av detta tyg och ge det till mig! Stort tack! (Men, läs kommentarerna, för det verkar som att jag har fått information som inte stämmer. Vad gäller? Enligt Designmuseo är Tamara från 1960. Oavsett, tycker jag fortfarande att det är häftigast med Printex och Marikangas Maritextil och att de nyproducerade inte alls blir lika intressanta, hur vackra de än må vara. Och sen blir jag mer nyfiken, som alltid när jag får min världsbild omkullkastad! ;-))
Och vet ni vad? Denna bilden kommer från hennes skattkista. Och där finns idel drömtyger och bara en liten del av dem syns på fotot. Wow! Lyckliga mig som fick titta och känna på dem. Tack igen!